Vet ni den känslan.

Den känslan att vara innomhus en hel natt, vaken för att senare gå ut precis på morgonen för att se dagen gry?

Vet ni hur fukten i luften fyller ens lungor med nytt liv.

Att veta att den nya dagen är här, och veta att nästa dag kommer efter den.

Kanske kommer vi se denna soluppgång, eller kanske det är molningt och vi inte kommer se den och bli besvikna. I vilket fall så är det en underbar känsla att gå ut tidigt, innan morgondaggen har torkats av solen.

Jag saknar denna känsla. Det var ett tag sedan jag kände den och värkligen njöt av den tidiga morgonen, men så är det väll med mig, jag glömmer ofta bort dom små små små sakerna som får en att njuta, och så mins jag när jag ser dom, andra sejer att jag lägger märke till allt vackert runtom mig, igämnförelse med andra killar vill säga.

Jag njuter ofta av min omgivning när jag mår bra och av saker som jag skapar, jag har svårt för beröm och vet mycket väl att jag förtjänar den berömm jag får, för när jag gör något så blir det värkligen bra okså.. måste bara vara motiverad.

Lysekils himmel på kvällen