Självmord?

När Den man älskar hittar en annan
man vill inte så mer, man vill bara inte vara där man är
men ändå det ända man kan göra är att släppa personen fri och man kan inte göra annat.

man står vid en bro, tittar ner och ser trafiken, känner att den där långtradaren som
snart kommer åka förbi skulle vara ett bra läge för att bli av med sitt liv.

titta, lyssna se, gud vi vill att du gör mer.
man ber och ber, smärtan kommer ändå alltid tillbaka och vad kan man göra? ingentig,

sitter ensam varje kväll, läser böker, läser medicin bara för att veta hur man dör smärtfritt
skriker till en vägg, skäller på en vän som säger att allt ska bli bra. och man skriker till sig
själv varje kväll innan man gråter sig till sömns.

mediciner från doktorn gör det värre, bara till en början, visa tålamod visa tålamod. tålamod.
det blir bättre sedan..

MEN JAG MÅR DÅLIGT NU! JAG VILL DÖ NU!

vad kan vi göra åt de? är för rädd för att dö, men har för ont för att leva. de gör ont i bröstet
de gör ont i armarna och de gör ont i hårrötterna för varje gång hjärtat pullserar.

det blir mycket nu. man måste leva, annars blir andra ledsna, andra som man ändå nästan aldrig
pratar med eller umgås med. varför måste jag kämpa när ingen ändå vill hjälpa, när jag äns jag
vill hjälpa mig själv längre? vad finns det då för mening?

självrespekt är något man förtjänar. något man har. något man kan känna och ta på.
när allt inte fungerar, man kan inte be sin skara om hjälp.

då vill jag bara hänga från en snara.

snaran runt halsen och sedan rätt in i vindrutan på en långtradare som kör i 90.


men ändå måste jag kämpa?  vad finns det för mening längre?

Jag är inte rasist, MEN

om det är något som jag irriterar mig på så är det folk som säger. 

"jag är inte rasist, MEN"

liksom jo du är rasist ifall du inte vill prata med någon av en annan kultur och hudfärg. jo du är rasist..   kanske inte så mycket men jo du är rasist.


iallafall..  thats all for this time

depprition

okej, bloggar väl för sällan men jag använder ju bara bloggen för att skriva av mig så.

jag är depprimerad över de faktum att jag är ensam, men det som gör de hårdare är att jag är helt ensam. min kompis som jag umgås med nästan varje dag som också var singel hittade sig en pojkvän nu så hu är hon hos honnom väldgt mycket och jag känner mig nästan lite bortglömd. men men så är väl livet, för att den ena ska vara lycklig så får den andra vara depprimerad.
jag saknar närhet och kärlek, särskillt att hålla någon i handen och se film, pussas och göra sugmärken, själva sex är nog inte det jag saknar igentligen.

jag är väldigt ensam i vanliga fall igentligen, men nu när hon kommer och visar upp sina sugmärken och så så blir jag väldigt avundsjuk, jag vill också hitta någon att göra sånna saker tillsammans med liksom. är de så svårt att hitta? eller?

men men nu klagar jag bara av mig och hoppas på att dom få som läser kan stå ut med det.
ha de gott och till nästa gång..

Bloggare Bängt Bloggar bara brända bullar

Bloggens dagar!? 

hej hur e läget med er? inte för att jag bryr mig men jag skriver ändå en hälsnings fras.

så jag bloggar inte så ofta som man kanske borde göra för att få ur sig sina tankar, idér planer osv osv men jag gör ett smått försök nu kl är 10:21 nu när jag börjar och vi får väl se när jag är klar.

okej, så vart börjar vi. ni är ju såklart extremt intresserade av vad som händer och sker i mitt liv så jag börjar väl ta upp dom lite mer relevanta sakerna.
jag jobbar inte eftersom jag mår så psykiskt dåligt, det finns orsaker till detta. jag väntar på att den förbannade utredningen ska börja dra igång ordentligt så jag kan börja lösa saker, det känns som att jag står och trampar vatten i en evighet utan att veta vilket håll jag ska simma för att komma fram liksom.
och vad ska jag göra när jag väl är framme det vet jag inte, men när jag väl mår bra så kan jag göra vad som jag nu än vill! och just nu kan jag inte eftersom mitt mående håller tillbaka mig.

men iallafall så är det sånna saker som krätsar kring mitt huvud just nu... 

mvh Bacon

Vardag

Okej, jag behöver skriva av mig och de e juh varför jag har den här idiot bloggen.. inte fan är de för att folk läser den utan för att jag gör de någon gång i halvåret..

så vad händer i mitt liv just nu,, jo inte fan är det mycket inte.. jag har kompisar högt och lågt som mår dåligt och jag känner mig så jävla patetisk som inte kan hjälpa dom... jag försöker om och om och om igen men inte fan går det.
sedan så har jag ju då en flickvän nu för tiden.. Simone heter hon och hon är en helt underbar människa som jag älskar.. tyvärr då så ser de ut som om hon inte har någon kärlek att kunna ge till mig eftersom hon inte ens försöker ha en relation med mig.. hon ringer inte, vill inte träffas och tar fan ALDRIG initiativ till något.. och ja de känns något fruktansvärt jobbigt när jag försöker konstant få hennes uppmärkasmhet och jag vill att hon ska tycka om mig.. men hon ger mig ingen form av bekräftelse alls och de gör mig frusterad och i slutändan så bråkade vi för att jag blev frustrerad. själva bråken som vi har haft har vart små obetydliga idiot saker igentligen så som varför de tar sådan tid för henne att ta upp en väska och gå..

men ialla fall så tror jag att om hon inte ändrar sitt sätt att vara nu med mig snart innom en väcka så kommer jag göra slut med henne,, jag kan inte vara i en relation som inte leder någonstans. jag känner mig jätte hemsk som ens tänker tanken på att göra slut men det känns som om det är det ända rätta för mig... (om hon inte försöker inom en väcka)

annat som händer i vardagen då.. spenderar aldeles för mycket tid framför tvn och datorn. kommit in på något med folkuniversitetet som ska hjälpa mig att söka jobb under min vardag. går fortfarande på socialens vuxendagis, känner mig som ett bottenskrap av världens soppa.

jag har nu sedan en tid tillbaka mått hjävligt dåligt, jag visar de så lite som möjligt utåt sätt för att jag inte vill belasta mina vänner/nära och jag känner att jag inte längre kan skriva hur jag mår någonstans för att då ringer bara pappa och frågar hur de e och man känner sig så hjävla besviken på sig själv när han ringer för att se hur det är med en..
inte för att jag inte uppskattar pappa och kärleken som han ger mig utan de är en av de sakerna som gör att jag inte ligger inne på psyket utan mera för att det känns som att jag gör honom ledsen genom att inte må bra.

ursh långt inlägg.. aja om någon läser så hoppas du haft kul.. kommer inte på mycket mer juhst nu men de kommer säkert snart

Hej du älskling

Hej du älskling!

Jag satt en kväll ensam, en kväll som vilken som helst
jag satt ensam, du lika så, vi hade tråkigt båda två och vi tog kontakt för första gången tillsammans var vi i en tidlös konversation, du fick mig att le, skratta och vara glad, men likt många fantasi världar så är man fast.

Så fast var jag, i allt som du pratat om och i allt som du fick mig att tänka på.

Fast och för evigt din nu.
Bara din.

Tortyr

varför sitter jag alltid och plågar mig själv för? jag deppar för att jag e ensam, men i slutändan är det inte de jag vill vara? ensam och stark?
eller vill jag vara beroende av en annan person och leva mitt liv med den? jag vet inte längre, hela jag håller på att förändras och jag vet inte om de e till något bättre.
jag jagar kärlek men får den aldrig. jag omfamnar förändring men går alltid tillbaka till tidigare vanor.
jag piskar mig själv psykiskt om och om igen genom att prata med folk som har sårat mig i hopp om att hon/han ska seja att allt är bra och att vi kan vara vänner igen.

jag är en fundamentalt prakt arshle som inte vet vad han vill.. fan jag har förvandlats till herman hedning. fast utan någon lilleman eller gammelman.. fan.