Tortyr

varför sitter jag alltid och plågar mig själv för? jag deppar för att jag e ensam, men i slutändan är det inte de jag vill vara? ensam och stark?
eller vill jag vara beroende av en annan person och leva mitt liv med den? jag vet inte längre, hela jag håller på att förändras och jag vet inte om de e till något bättre.
jag jagar kärlek men får den aldrig. jag omfamnar förändring men går alltid tillbaka till tidigare vanor.
jag piskar mig själv psykiskt om och om igen genom att prata med folk som har sårat mig i hopp om att hon/han ska seja att allt är bra och att vi kan vara vänner igen.

jag är en fundamentalt prakt arshle som inte vet vad han vill.. fan jag har förvandlats till herman hedning. fast utan någon lilleman eller gammelman.. fan.