Vardag

Okej, jag behöver skriva av mig och de e juh varför jag har den här idiot bloggen.. inte fan är de för att folk läser den utan för att jag gör de någon gång i halvåret..

så vad händer i mitt liv just nu,, jo inte fan är det mycket inte.. jag har kompisar högt och lågt som mår dåligt och jag känner mig så jävla patetisk som inte kan hjälpa dom... jag försöker om och om och om igen men inte fan går det.
sedan så har jag ju då en flickvän nu för tiden.. Simone heter hon och hon är en helt underbar människa som jag älskar.. tyvärr då så ser de ut som om hon inte har någon kärlek att kunna ge till mig eftersom hon inte ens försöker ha en relation med mig.. hon ringer inte, vill inte träffas och tar fan ALDRIG initiativ till något.. och ja de känns något fruktansvärt jobbigt när jag försöker konstant få hennes uppmärkasmhet och jag vill att hon ska tycka om mig.. men hon ger mig ingen form av bekräftelse alls och de gör mig frusterad och i slutändan så bråkade vi för att jag blev frustrerad. själva bråken som vi har haft har vart små obetydliga idiot saker igentligen så som varför de tar sådan tid för henne att ta upp en väska och gå..

men ialla fall så tror jag att om hon inte ändrar sitt sätt att vara nu med mig snart innom en väcka så kommer jag göra slut med henne,, jag kan inte vara i en relation som inte leder någonstans. jag känner mig jätte hemsk som ens tänker tanken på att göra slut men det känns som om det är det ända rätta för mig... (om hon inte försöker inom en väcka)

annat som händer i vardagen då.. spenderar aldeles för mycket tid framför tvn och datorn. kommit in på något med folkuniversitetet som ska hjälpa mig att söka jobb under min vardag. går fortfarande på socialens vuxendagis, känner mig som ett bottenskrap av världens soppa.

jag har nu sedan en tid tillbaka mått hjävligt dåligt, jag visar de så lite som möjligt utåt sätt för att jag inte vill belasta mina vänner/nära och jag känner att jag inte längre kan skriva hur jag mår någonstans för att då ringer bara pappa och frågar hur de e och man känner sig så hjävla besviken på sig själv när han ringer för att se hur det är med en..
inte för att jag inte uppskattar pappa och kärleken som han ger mig utan de är en av de sakerna som gör att jag inte ligger inne på psyket utan mera för att det känns som att jag gör honom ledsen genom att inte må bra.

ursh långt inlägg.. aja om någon läser så hoppas du haft kul.. kommer inte på mycket mer juhst nu men de kommer säkert snart

Hej du älskling

Hej du älskling!

Jag satt en kväll ensam, en kväll som vilken som helst
jag satt ensam, du lika så, vi hade tråkigt båda två och vi tog kontakt för första gången tillsammans var vi i en tidlös konversation, du fick mig att le, skratta och vara glad, men likt många fantasi världar så är man fast.

Så fast var jag, i allt som du pratat om och i allt som du fick mig att tänka på.

Fast och för evigt din nu.
Bara din.

Tortyr

varför sitter jag alltid och plågar mig själv för? jag deppar för att jag e ensam, men i slutändan är det inte de jag vill vara? ensam och stark?
eller vill jag vara beroende av en annan person och leva mitt liv med den? jag vet inte längre, hela jag håller på att förändras och jag vet inte om de e till något bättre.
jag jagar kärlek men får den aldrig. jag omfamnar förändring men går alltid tillbaka till tidigare vanor.
jag piskar mig själv psykiskt om och om igen genom att prata med folk som har sårat mig i hopp om att hon/han ska seja att allt är bra och att vi kan vara vänner igen.

jag är en fundamentalt prakt arshle som inte vet vad han vill.. fan jag har förvandlats till herman hedning. fast utan någon lilleman eller gammelman.. fan.