Pestilance!

som en förbannad sjukdom, sura uppstötningar, ångest, en krypande men hård smärta i bröstet.
Stressad som en räv jagad av ett spann hundar i gamla England
Brinner hårt som ett stycke papper i en påskbrasa, snart borta. snart en liten bit aska i resten av allt annat som så småningom flyger bort med vinden, bort.

BORT! Bort från allt som världen heter, delas upp i många olika kontinenter för att aldrig kunna träffas och skapa samma ämne igen, som att hälla upp ett glas vatten för att sedan hälla det tillbaka i tillbringaren, och du kommer för evigt att veta att du ALDRIG kommer få samma molekyler i glaset igen.

Jag vill just nu bara bort, bort bort bort från allt som världen heter, slappna av, läka, slicka mina sår och överleva. men som man säger, nu e det dax att gå ur askan och in i elden för min del, annars har jag ingen framtid.