Sitter ner, har ganska så tråkigt faktiskt.
har spelat nu ett tag lite spel och lite annat skit nu, trött på alla lekar som jag bygger upp för att slippa handskas med värkligheten, för att slippa ta sig ur sin "bubbla" okej, de jag sejer e klasiskt, och så förbannat sant, det är ensamt i sin egen bubbla, det är de.
Jag är trött, så förbannat trött på att sitta i en egen bubbla, aldeles ensam så nu skall jag ta mig ut till värkligheten igen, hoppas jag bara har styrkan att kunna göra de. holl en tumme för mig.*ler*

Ni vet den känslan av att vara älskad oavsätt vad man gör för något. det var ett tag sedan jag kände den känslan, jag saknat den och skulle göra vad som hälst för att känna den igen, men men.. man jag juh inte bestämma att någon skall älska en bara sådär.
vill inte behöva göra något särskillt, vill inte behöva ens försöka, utan bara veta om att det är så. vill kunna ta något förgivet.. tyvär så får jag inte göra de.

kom hit och älska mig, snälla?